Koncept
HP-X
I början av åttiotalet fick den italienska designfirman Pininfarina i uppdrag av Honda att skapa en bild av hur framtidens sportbil skulle kunna se ut, och att visa världen vad Honda var kapabla att åstadkomma. Resultatet blev den extrema konceptbilen Honda HP-X som visades upp 1984. HP-X stod för Honda Pininfarina Xperimental.
HP-X var en tvåsitsig sportbil med mittmotor och mycket lågt luftmotstånd, med Cd 0.25. Motorn var en tvåliters C20A V6-motor placerad precis bakom kupén. Karossen hade en stor plexiglashuv som fungerade som vindruta, sidofönster och tak. Den öppnades som på ett jaktplan för att ge tillträde till kupén.
F-16
Honda bestämde sig för att fortsätta arbetet med att skapa en ny sportbil. Som en utgångspunkt för både utseende och funktion användes McDonald Douglas F-16 stridsplan. F-16 används av flygvapen i många länder och är känt för sin kombination av utmärkta prestanda, relativt låga vikt, extrema flygegenskaper, hållbarhet, enkelt underhåll och relativt låga kostnader.
F-16 Fighting Falcon är kanske inte det allra snabbaste jaktplanet och har inte den största eller tyngsta beväpningen, men det erbjuder sina användare en nästan optimal kombination av alla väsentliga egenskaper. Och gör det utan drifts- och underhållskostnaderna blir förhållandevis skyhöga.
Skisser
Linjerna på HP-X var dock allt för extrema och behövde tonas ner. Utformningen av den nya sportbilen började i designstudion i Wako vid Saitama-fabriken utanför Tokyo. Honda letade efter en snygg och funktionell kaross med tidlösa linjer utan onödiga ornament. Konstruktionen var givetvis tvungen att naturligt passa runt de tekniska specifikationerna för bilen.
De tidiga skisserna varierade kraftigt, från bilar med måsvingedörrar till olika konstruktioner av exklusiv styling. Det var dock viktigt att den nya bilen skulle upplevas som en Honda. Inte ännu en opraktisk, klumpig och exotisk superbil, utan en som skulle fungera utmärkt även till vardags. Vilket inget annan, kanske med undantag för Porsche 911, klarat av.
Med F-16 Fighting Falcon i åtanke valdes en cabforward design, en design där kupén för föraren och passageraren placerades relativt långt fram för en optimal utsikt och överblick. Den skulle ge ordentligt med utrymme för de åkande samtidigt som den fortfarande skulle ge tillräckligt med utrymme för motorn.
Tidiga prototyper
Den första prototypen var klar 1986, och utvärderades noggrannt. Flera olika prototyper av olika designstudios gjordes därefter, och sakta mejslades den slutgiltiga utformningen fram. Det kan vara nära mellan skönhet och fulhet.
Vindtunneltest
När den grundläggande designen var klar lades två månader i vindtunneln för att finslipa den. En god aerodynamik har både lågt luftmotstånd och låga lyftkrafter, vilket ger hög toppfart och ökad stabilitet. Vindtunneltesterna visade att en lång bakdel och en längre hjulbas skulle öka fordonets stabilitet ytterligare.
En snyggt integrerad bakre spoiler ökade dessutom downforce på bakhjulen. Idén med framhjul som var mindre än bakhjulen togs från racingen. Strålkastarna fick små dubbla lampor med en ny design av linserna för att minimera deras höjd i öppnat läge. Både för att minimera luftmotståndet och för att undvika att de ser ut som grodögon.
Integrerade dörrhandtag och en slät undersida ger ytterligare reducerat luftmotstånd samtidigt som vindbruset inuti kupén minskar. Slutligen nådde man ett Cd-värde på 0,32 med ett C-värde på 0,02 fram och 0,03 bak.
Prototyptester
1989 hade den slutgiltiga designen bestämts och ett antal prototyper byggdes för att hitta eventuella svaga punkter i konstruktionen. Stjärnföraren Ayrton Senna hjälpte till att skapa en optimal inställning av egenskaperna. Tester gjordes i Japan på Tochigi och Suzuka , en hel del mil lades på Nürburgring i Tyskland, och även Laguna Seca i USA användes.
Presentation
Resultatet presenterades slutligen som Acura NSX på bilsalongen i Chicago 1989, och senare som Honda NSX i Tokyo. Den togs emot entusiastiskt och försäljningen initierades. Tillverkningen startade i september 1990. De första bilarna nådde Sverige maj 1991.