Honda F1

1993 - 2008

På 1980-talet ville Honda göra comeback i Formel 1. Till skillnad från förra satsningen på 1960-talet ställde man upp enbart som motortillverkare. Man bestämde sig för att konstruera en turboladdad motor, något som varit tillåtet sedan 1966 men endast Renault hade lyckats med tidigare, 1977.

Spirit, 1983

Framgångar i det europeiska Formel 2-mästerskapet 1982 gjorde att Spirit tog klivet upp till Formel 1. Man skrev motorkontrakt med Honda som konstruerat en helt ny turbomotor inför säsongen 1983. Spirit debuterade i Storbritannien 1983 med Stefan "Lill-Lövis" Johansson som förare, som dock fick bryta loppet på grund av fel på bränslepumpen. Johansson körde sedan ytterligare fem lopp och nådde som bäst en sjundeplats i Nederländernas GP 1983.

Williams, 1983-1987

Honda började samarbeta med Williams till det sista loppet 1983. Det blev dock inga större framgångar förrän säsongen 1985 då Keke Rosberg och Nigel Mansell vann två lopp var. Säsongen 1986 vann stallet flera lopp och Williams-Honda vann konstruktörs-VM, mycket tack vare Hondas lätta och snabba motorer. Säsongen 1987 vann Williams-Honda konstruktörs-VM igen och Nelson Piquet förar-VM. När Williams inte ville anställa Honda-sponsrade Satoru Nakajima blev man av med sitt motorkontrakt.

Lotus, 1987-1988

Säsongen 1987 fick Lotus ett Hondakontrakt genom att anställa Satoru Nakajima. Ayrton Senna var dock stallets självskrivne försteförare och han vann två lopp. Säsongen 1988 gick Senna till McLaren och istället värvades världsmästaren Nelson Piquet som satte nummer 1 på bilen. Det årets Lotus-Honda blev dock ett misslyckade varför Honda bröt kontraktet.

McLaren, 1988-1992

Säsongen 1988 värvade McLaren Lotus storstjärna Ayrton Senna och fick då med sig Hondamotorer. Med Alain Prost i stallet blev det en makalös enhet som vann 15 av 16 lopp. Senna vann VM-titeln och Prost kom tvåa. Säsongen 1989 tog McLarenförarna en ny dubbelseger, men den här gången med Prost som etta.

Därefter gick Prost till Ferrari och McLaren värvade istället Gerhard Berger. Senna vann sedan förarmästerskapen 1990 och 1991. Även Berger gjorde pålitliga insatser båda säsongerna men därefter halkade det tidigare suveräna stallet efter och trots fem vinster blev McLaren-förararna inte bättre än fyra och femma säsongen 1992.

Tyrrell, 1991
Säsongen 1991 fick Tyrrell ett motorkontrakt genom att anställa Satoru Nakajima. Men varken han eller stallkamraten Stefano Modena kunde göra mycket åt Tyrrellchassit. Trots Modenas andraplats i Kanada får Tyrrell-Hondas säsong ses som mindre lyckad.

Efter flera års dominans i Formel 1 med 71 segrar ville Honda satsa på nya utmaningar och konstruerade istället en motor för IndyCar.

SäsongStallBilMotorPoängPlacFörare
Spirit:
1983 Spirit Racing Spirit 201C RA163E 1.5 V6T 0 14:e Stefan Johansson
Williams:
1983 TAG Williams Team Williams FW09 RA163E 1.5 V6T 2 11:a Jacques Laffite, Keke Rosberg
1984 Williams Grand Prix Engineering Williams FW09
Williams FW09B
RA163E 1.5 V6T
RA164E 1.5 V6T
25,5 6:a Jacques Laffite, Keke Rosberg
1985 Canon Williams Honda Team Williams FW10 RA164E 1.5 V6T 71 3:a Nigel Mansell, Keke Rosberg
1986 Canon Williams Honda Team Williams FW11 RA166E 1.5 V6T 141 1:a Nigel Mansell, Nelson Piquet
1987 Canon Williams Honda Team Williams FW11B RA167E 1.5 V6T 137 1:a Nigel Mansell, Nelson Piquet, Riccardo Patrese
Lotus:
1987 Camel Team Lotus Honda Lotus 99T RA167E 1.5 V6T 64 3:a Ayrton Senna, Satoru Nakajima
1988 Camel Team Lotus Honda Lotus 100T RA168E 1.5 V6T 23 4:a Nelson Piquet, Satoru Nakajima
McLaren
1988 Honda Marlboro McLaren McLaren MP4/4 RA168E 1.5 V6T 199 1:a Ayrton Senna, Alain Prost
1989 Honda Marlboro McLaren McLaren MP4/5 RA109A 3.5 V10 141 1:a Ayrton Senna, Alain Prost
1990 Honda Marlboro McLaren McLaren MP4/5B RA109E 3.5 V10 121 1:a Ayrton Senna, Gerhard Berger
1991 Honda Marlboro McLaren McLaren MP4/6 RA121E 3.5 V12 139 1:a Ayrton Senna, Gerhard Berger
1992 Honda Marlboro McLaren McLaren MP4/6B
McLaren MP4/7A
RA121E 3.5 V12
RA122E/B 3.5 V12
99 2:a Ayrton Senna, Gerhard Berger
Tyrrell:
1991 Braun Tyrrell Honda Tyrrell 020 RA101E 3.5 V10 12 6:a Satoru Nakajima, Stefano Modena

Konstruktörstitlar:
Förartitlar:

källa: wikipedia.org

Uppdaterad 2012-06-20