Tärningens Kosmos

Rymdfart

Rymdfart avser bemannade rymdfärder och rymdstationer på denna sida (förutom Sputnik som var startskottet till rymdkapplöpningen).

För bästa möjliga visning: Maximera fönstrets bredd och ladda om sidan!

Rymdkapplöpningen (engelska: Space Race), var en informell kapplöpning mellan USA och Sovjetunionen att nå rymden och även nå månen som pågick från 1957 till ungefär 1975. Gränsen till rymden anses börja vid en höjd av 100 km.

Själva planeringen hade dock börjat långt tidigare. Sovjetunionen hade redan 1949 börjat undersöka hur levande organismer skulle klara en rymdresa. Mellan 1949 och 1952 sköt man upp raketer med hundar till en höjd av 100 km och undersökte vad som hände när hundarna befann sig i tyngdlöst tillstånd. Även USA hade börjat forska, och 1952 hade USA skjutit upp apor och vita möss till en höjd av 130 km.

Kapplöpningen startade på allvar den 4 oktober 1957. Då skickade Sovjetunionen upp sin första rymdfarkost Sputnik 1 och rymdkapplöpningen mellan Sovjet och USA var i full gång. USA fick bråttom, och på snabba tre månader hann de rita, bygga och skicka upp sin första rymdfarkost, Explorer 1. Men, till USA:s stora förtret, hann Sovjetunionen skicka upp en rymdfarkost till, Sputnik 2, som dessutom hade hunden Lajka ombord.

Sovjetunionen fortsatte att leda kapplöpningen initialt. Jurij Gagarin blev den första överlevande kosmonauten då han gick i omloppsbana i Sovjets Vostok 1 den 12 april 1961 (en dag som är helgdag i Ryssland idag). 23 dagar senare blir Alan Shepard den första amerikanen i rymden med Freedom 7.

Efter de första framgångarna började det så småningom komma motgångar för Sovjet. Med Soyuz 1 skedde det första dödsfallet vid rymdfärd när fallskärmen ej löste ut. Även USA hade motgångar, bland annat omkom besättningen i Apollo 1 under ett marktest när brand utbröt. Därefter övertog USA ledningen när Apollo 11 lyckades landa på månen med Neil Armstrong och Buzz Aldrin.

Tidigt insåg man att det inte räcker med att skjuta upp människor i rymden, det krävs en rymdstation för att man skall kunna driva utvecklingen framåt. Sovjet satsade på programmet Salyut som sedermera blev MIR. USA satsade på SkyLab, men övergav programmet efter några besök. Istället enades man så småningom om ISS, den Internationella Rymdstationen, som fortfarande snurrar runt Jorden.

Sedan den olyckliga starten med Soyuz har Sovjet och därefter Ryssland fortsatt att utveckla Soyuz-programmet, och efter att USA lagt ner rymdskytteln STS 2011 är det Soyuz som används för all transport till och från ISS.

2003 lyckades Kina skjuta sin första taikonaut i rymden med Shenzhou 1. Kina har även startat ett program för bygga en rymdstation, Tiangong, som planeras stå färdigt ungefär samtidigt som det är dags för ISS att pensioneras.

2004 lyckades även världens första kommersiella rymdprogram, SpaceShipOne, att skjuta upp människor i rymden. Det finns dock flera andra kommersiella satsningar, bla SpaceX och Boeing's Starliner. Rymdfartens framtid är spännande!


Senast uppdaterat av Christer Tärning