Rymden

När jag växte upp läste jag mycket Sci-Fi böcker, gärna av författare som Jules Verne, Isaac Asimov och Jules Verne. Dessa beskrev världar där mänskligheten hade befriat sig från jordens bojor och tagit sig vidare ut i rymden.

Denna tanke tilltalade mig, och jag försökte förstå hur det skulle kunna ske i verkligheten. En annan författare som inspirerade mig var svensken Eugen Semitjov, som detaljerat beskrev hur varje steg skulle kunna gå till, hur det skulle kunna finansieras (med tillverkning i tyngdlöshet, med malmbrytning, mm), och var de första kolonierna skulle placeras.

Enligt honom skulle det inte vara omöjligt att de första rymdstationerna placerade i Lagrangepunkterna L1 och L2 skulle vara på plats redan år 2000.

Så blev det inte.

Rymdkapplöpningen avstannade, även om både USA och Sovjet satsade på dyra rymdstationer. Det gläder mig därför att Kina har skickat upp taikonauter och satsar på en egen rymdstation.

Däremot är jag övertygad att skattefinansierade investeringar är dömda att misslyckas och det krävs kommersiella satsningar för att koloniseringen av rymden skall kunna ta fart. SpaceShipOne har nått rymden, och jag applåderar bla Elon Musk som delar mina visioner i sitt rymdföretag SpaceX.

Mänskligheten har en spännande framtid.