Lördag 8 okt

Vi anlände till Estoril, ungefär en halvtimme väster om Lissabon, vid niotiden. Vi hade biljetter till paddock, och parkering framför grindarna ingick. Perfekt. När vi anlände pågick kvalheat med klassiska touringjärn som Ford Capri RS och BMW 3.0 CSL. Vi ställde oss vid en kort raka där vi kom nära, men saknade överblick. Åsynen och ljudet var enastående.

Så småningom gick vi vidare, in i depåområdet. Det som är så underbart med dessa event är att det inte finns några avspärrade depåer, utan man kommer hela vägen fram. Vi bara njöt av närvaron av alla klassiska sportbilar runt oss. Några torrgasade lite, förmodligen bara för att höja känslan för oss..

I de fasta depåerna stod en Ford GT40 och torrgasade på höga varv, länge. Den lät bra! Fast vi fick förstås inte vara ute på pitlane. Istället fortsatte vi vidare genom det stora depåområdet till läktaren längst bort vid startkurvan. Man såg hela startkurvan mycket bra, men saknade återigen överblick.

Efter att ha tittat på första heatet med alla tidiga Porsche 911 i 2.0L Cup därifrån gick vi tillbaka genom depåområdet. I andra ändan stod det flera gamla rallybilar, eftersom det samtidigt pågick ett historiskt rally i trakten, bla en otroligt häftig Lancia Stratos. Wow!

Efter att ha stirrat en stund fortsatte vi till den andra läktaren som var öppen för publik, den stora läktaren längs start och målrakan. Härifrån såg man rakan alldeles utmärkt, och hade även viss överblick över hela banan eftersom den var på utsidan av banan.

Vi stannade och tittade på både Challenge Endurance Racing-I och The Greatest Trophy. Bägge klasserna är bland de bästa i mina ögon. I CER-I körs vidunder som Lola T70, Ford GT40 och Porsche 911 RSR. De låter gött på fullvarv. I TGT körs de mest attraktiva och därför mest värdefulla sportbilarna, tex Jaguar D-type, Bizzarini 5300 GT och Porsche 904. På fullvarv. Obeskrivbart läckert.

Efter en trevlig lunch (i skuggan, det var uppåt 30 grader varmt) gick vi åter bort till läktaren vid startkurvan för att njuta av F1-bilar. Det var en salig blandning av årsmodeller, men alla hade det gemensamt att de gick fort och lät mycket :-)

Efter ett tag blev det alldeles för hett i solen och vi ställde oss vid en hårnål där man kom riktigt nära bilarna. Det var fascinerande att se hur tufft alla körde med sina ovärderliga samlingsobjekt. Det fanns inget utrymme för misstag, och några ekipage var nära att sladda av banan ibland.

När det var dags för CER-II gick vi vidare och ställde oss i skuggan bakom en lastbil vid utgången på en kort raka precis bakom depåområdet. Det var dock ett långt heat, och efter ett tag gick vi tilbaka till huvudläktaren där vi stannade till femtiden medan Iberian Historic Endurance kördes.

Efteråt gick vi ner till parkeringen bakom eftersom det hade samlats ett stort antal rallybilar där. De skulle (sannolikt) transporteras till nästa etapp, med hjälp av stora biltransportbilar. Alla rallybilar var klart smutsiga, och det syntes att de hade körts hårt för flera hade fått rejäla skador.

Därefter gick vi tillbaka till den korta rakan bakom depån och tittade på Fifties Legends och ERL, med moderna sportvagnar för långlopp och Grupp C. Efter ett tag gick vi via hårnålen till läktaren vid startkurvan där värmen var mer uthärdlig eftersom solen sakta började gå ner.

När starten för det två timmar långa loppet för Sixties Endurance hade gått började vi bli nöjda. Men inte helt. Vi begav oss till bilen, och körde runt till baksidan av banan. Där fanns en plats, på utsidan av staketet, som erbjöd en bra översikt av banan, förutom de startrakan och de bortre partierna.

Precis framför sig hade man en härlig kurva i nedförslut där de flesta bilar gick lätt på sladd varenda varv. Därifrån lyckades jag ta flera fina bilder med varma färger medan solen gick ner. Så småningom lyckades vi slita oss, åkte in till Lissabon där vi fick en superb smakupplevelse på Terra Or.

Söndag 9 okt

På söndagen tog vi först lite sovmorgon innan vi begav oss ut till Estoril. När vi anlände pågick ett heat för moderna sportvagnar och Super C, och det intensiva motorljudet från dem hördes långa vägar och välkomnade oss varmt. Vi stannade på huvudläktaren medan de körde klart.

Inför The Greatest Trophy flyttade vi oss till den korta rakan bakom depån, där man kommer riktigt nära banan. Inne i depån hade några stall börjat packa ihop. Istället hade det tillkommit 50-60 Aston Martin av olika årgångar, så det fanns fortfarande gott om ögonfägnad.

Efter lunchuppehållet var det dags för klassiska F1-bilar. Vi började med att kika på dem i hårnålen bakom depån, men gick upp och satte oss i den södra läktaren efter ett tag. Vädret var fortfarande fint, men det var något disigt och mer uthärdligt än gårdagen så vi blev sittande där till tretiden.

Nästa klass var Heritage Touring Cup, med touringjärn från 70-talet. Förutom en Alfa var resten antingen Ford eller BMW. Det kan låta trist, men avspeglar historien och dessutom körde alla förare stenhårt, vilket gav extra intressanta dueller in i startkurvan efter den långa rakan.

Många gånger gick två eller fler bilar parallellt genom kurvan med minimala marginaler mellan varandra, flera gånger bromsade man för sent och låste upp hjulen medan man förtvivlat försökte styra in mot apex. Häftigast var kanske några av BMW-bilarna som gick rikt och spottade eld när de släppte gasen efter rakan. Sevärt.

Vi bröt dock upp innan sista klassen eftersom Lissabons största vinmässa (med 400 vinmakare) väntade på oss. Två sevärda och upplevelsrika dagar var över, med många minnen att vörda. Och många bilder, jag fick med mig ungefär 2000 bilder när jag hade rensat ut alla dåliga.