Goodwood Revival

Lördag 15/9

Jag har tänkt att åka till Goodwood länge, och 2011 var allting bokat och klart för åka på Festival of Speed. Tyvärr blev jag ju inskriven på sjukhuset den gången så nu beslöt vi att prova Goodwood Revival istället. Det är ett tillfälle när man försöker återupprätta forna tiders tävlingar mellan 1948 och 1966.

Det innebär att inga nya bilar är tillåtna, samt att alla rekommenderas att klä sig i tidstypiska kläder. Så förra helgen var jag och köpte en tweedkostym. Eller rättare sagt, byxor, väst och kavaj i tweed som inte passade ihop. Tydligen var det vanligt förr att kläderna inte passade perfekt ihop.

Lördag 15 september

I fredags flög vi över till England för att bo hemma hos en kompis som bor på en gård ganska nära Goodwood. Vi fick även sällskap av en familj från Cambridge där killen var lika biltokig som jag. Det innebar att vi totalt var tio personer som klädde upp oss och åkte dit tidigt på morgonen.

Tyvärr åkte vi i en vanlig bil, men väl framme var det svårt att passera genom parkeringen med finbilar utanför området. Det var tusentals fantastiska bilar. De häftigaste jag såg var nog en Ferrari-racer , en Aston-Martin DBR2, en Mercedes SS, en Jaguar XKSS och två Bentley Blowers. På parkeringen!

Därefter kom man till nöjesfältet, som bara bestod av tidstypiska attraktioner. Deras barn stannade där en bra stund, medan vi fortsatte in på området. Först kom man till en yta med tält och tidstypiska butiker. Vi tittade en stund på den pågående tävlingen medan vi väntade in alla, men sedan tog vi en tunnel in på innerplan.

Där var depåerna och flygplansparkeringen. För mitt i all racing är det även flyguppvisning av gamla plan. Det flög Spitfires, Hurricanes, Mustangs, Lancasters och mycket annat på låg höjd som jag inte lyckades hålla reda på. Dessutom är det fullt tillträde till depåerna och vi strövade runt bland bl.a. antika Bugattis, Maseratis och Alfa Romeos. Och mycket annat.

Där var tjugo Ferrari 250 GTO, ett gäng Silver Arrows, trettio äkta Shelby Cobras och Daytonas, Aston Martin-racers (tex äkta Le Mans-vinnare), Ford GT40s, Lola T70s, McLaren M1s, Jaguarer, flockar av Lotusar, Frazer-Nash, Porsche 904/6, Alfa Romeo Giulia TZ1 plus oräkneliga andra bilar som hade fått en att tappa hakan var och för sig.

Där var också många racerkändisar, Sir Jackie Stewart, Kenny Bräck, Adrian Newey, Martin Brundel, Nick Mason, Rowan Atkinson, och många, många fler. Alla tillgängliga i depåerna. Men vi lät dem vara och bara njöt av spektaklet.

Efter många känslointryck, bla en rejäl urvarvning av en trettiotalsracer, tog vi en fika vid de klassiska flygplanen innan vi fortsatte bort till vår läktare som låg i andra ändan av banan. Vädret var fantastiskt, solen stekte och det blåste knappt så jag blev lätt överhettad i mina tweedkläder på väg dit.

Det innebar att vi bestämde oss för att ta lunch när vi kom dit innan vi bänkade oss på läktaren. Även utskänkning gjordes i tidstypisk stil, men var dock en smula underdimensionerad så det tog en stund innan det blev lunch. Under tiden tittade vi på den vintage motocross racing som kördes bakom läktaren. Jag tror faktiskt att pappas gamla cross skulle passa in här :-)

Efter lunch tog vi oss upp på läktaren lagom för att se ett av de häftigaste heaten; det var tjugo fantastiska Ferrari 250 GTO värda kanske 100-150 miljoner kronor styck som kördes som om de var vanliga tävlingsbilar, dvs i full fart. En magnifik upplevelse.

Nästa heat var en hyllning till Carrol Shelby, som gick bort tidigare i år samtidigt som det var jämt femtio år sedan som den första Cobran rullade ut. Det var ungefär trettio Shelby Cobra och Daytona Coupe som kördes på gränsen varv efter varv. Kenny Bräck körde den ledande Daytona Coupen, men fick tyvärr motorproblem och tvingades bryta.

Därefter kom det ett heat med Ford GT40, Lola T70, McLaren M1 och liknande racers. De kördes också på gränsen, och flera åkte till och med av precis framför oss. Det var så intensiv racing att det även lyckade bli plåtkontakt mellan dem. Totalt sett var det en mycket minnesrik upplevelse. Fast den allra största behållningen var nog alla människor och deras kläder.

Det var säkert minst 99% som hade klätt upp sig och de få stackare som inte hade gjort det stack verkligen ut. De flesta hade tweedkläder eller typiska klänningar, samtidigt som det även var mycket vanligt med både manliga och kvinnliga miltärkläder. En del hade lagt en otrolig energi på de mest otroliga kreationer, inklusive håruppsättningar, make-ups och accessoarer.

Sedan fanns det hippies, sotare, brandmän och olympiska fackelbärare! Med mera, med mera. När vi satte oss i bilen för att åka dit kändes det som om vi var överklädda, men väl på plats passade vi in alldeles utmärkt. Så vi kom överens om att det här borde vi definitivt göra om!